Jag var väldigt liten då jag upptäckte tjusningen med färg. Jag minns att jag satt på arbetsbänken i källaren och betraktade min pappa, som var målare, då han bröt fram olika färger och nyanser av dessa. Det var så fascinerande att se hur resultatet blev och vad han kunde göra med färgen.
Jag tyckte själv om att använda färg under min uppväxt. Jag färgade lakan och sydde kläder och gardiner av dem, gjorde potatistryck och målade galgar, kryddburkar, dörrskyltar, nyckelskåp och små lådor. När jag blev vuxen vävde jag mattor av färgade tyger och tyckte det var så roligt att kombinera färgerna.
När jag så småningom träffade mitt livs kärlek Håkan, inredde vi vårt enkla hem med mycket färg. Jag målade gärna väggar, dörrar och skåp och dekorerade trappsteg och garderobsdörrar mm. Ibland fick jag hålla i mej för att låta tomma ytor vara omålade.
Så småningom kom barnen. När vårt fjärde barn föddes arbetade jag deltid som screentryckare på en markisfirma. Det var väldigt roligt men företaget lades så småningom ner. Under tiden hade jag skaffat mej en hobby. Jag började måla akvarell. Tidigare hade jag provat att måla i olja men blev alltid på så dåligt humör av oljefärgerna som fanns vid den tiden, så jag slutade. Akvarellfärgerna däremot gav en verklig ”kick” för ögat och gav inga biverkningar. Så jag fastnade för akvarell.
När vi nu hade fyra barn beslöt jag mig för att måla dem varsin födelsetavla med personliga uppgifter såsom namn, födelsedatum, längd och vikt mm i motivet. Många broderade sådana tavlor vid den tiden men jag hade inte tålamod att göra det så det fick bli akvarelltavlor.
En dag fick jag besök av en fd arbetskamrat som nu arbetade som barnmorska. Hon tittade på barnens tavlor och ville ha liknande till sina två barn. Dessutom tyckte hon att jag skulle måla några barntavlor som hon kunde ta med sig till BB och visa de nyblivna mammorna. Eftersom jag var föräldraledig och sedemera arbetslös hade jag tid att måla. Jag tror hon tog 5 eller 6 tavlor med sej till BB första gången och innan kl 10 hade hon sålt allihopa – till personalen!
Jag fick fler beställningar än jag hann med att måla.
”Varför gör du inte reproduktioner?” frågade hon. Ja, så blev det och efter att vi hade flyttat från Vallentuna till Tranås 1 maj 1991 startade jag mitt lilla företag MålarLiza. Jag heter ju egentligen Elisabet men alla nära och kära har alltid kallat mej Liza så jag tyckte det var passande.
När vårt femte barn föddes sålde jag min barntavlor och arbetade fulltid med att texta reproduktioner, måla ramar, paketera och skicka iväg dem.
En dag ringde man från affärskedjan Gallerix och undrade om de kunde sälja mina bilder. Vi inledde då ett tioårigt samarbete och förutom att de sålde barnkammartavlor så målade jag tre olika affischer åt dem. Det var en intensiv tid och det var dags att hitta en lokal för min verksamhet.
Jag hittade lokalen på Ågatan i Tranås och öppnade en butik där.
Vid den här tiden målade jag dessutom en hel del på trä. Det var små barnkammarmöbler, pallar och pottstolar, galgar till barnkläder och postlådor mm. Då hade jag även möjlighet att deltidsanställa två personer. Rika blev vi inte men roligt var det.
Sedan 2005 har vi bott i Örebro. Barnen har för länge sedan flyttat hemifrån och jag tog ett långt uppehåll från mitt målande. De senaste tio åren har vi arbetat som familjehem för vuxna. Det är ett givande arbete som jag tyvärr fått avsluta pg a en neurologisk sjukdom.
Nu försöker jag måla lite igen. Håkan har byggt en ateljé åt mej på gården och jag har tagit upp försäljningen, i liten skala, av gamla och nya reproduktioner.
Jag önska att mina bilder framför allt ska framkalla ett leende hos dem som ser dem och jag vet att många av dem som fick en barnkammartavla då de var små nu beställer tavlor till sina barn.
Roligt!
Liza
